Nåt att krypa in i

Idag skickade uppfödaren en bild på de sex små valparna, tre dagar gamla. Alla såg ut att vara mörka brindlar och såg tjocka och välmående ut. Underbart söta!

Förra veckan passade jag på att köpa en ny hundsäng som jag tror att en Cairn kommer att gilla, visst var den rätt söt? Den var i alla fall så pass billig att det inte gör så mycket om den blir valpslaktad.

Kvällen har Giela och jag fördrivit med promenad på stan med Veronica och Flinga medan de andra haft tråkig vilodag. Imorgon kväll blir det slädkörning igen. Först lite drömmar om framtiden och allthärligt denna sommar kommer att föra med sig. Gonatt!

Mitt lilla Kaelatroll riskerar tandtroll

Igår kväll kom alla hundarna in för gos och kloklippning. Vi hade tänkt klickerträna lite också men det hanns inte med då det blev mer grundliga fysiska genomgångar. Giela fick sitt långa tasshår klippt med förhoppningen att bara tassar kanske inte känns lika halkiga på våra klickgolv, och det verkar faktiskt hjälpa. Alla klor klipptes och som vanligt kom Rotax och försökte crasha partyt varje gång…Hade han fått som han velat så hade jag klippat hans klor 6-7 gånger samma kväll!

Sen gick jag igenom alla tänder och skrapade lite tandsten. Giela har alltid haft lite lättare än de andra att få tandsten och där fanns lite att skrapa bort. Annars såg de flesta fina ut även om vi inte gett märgben på ett bra tag nu, men vi tittade och skrapade lite ändå för träningens skull. Främst tittar jag på huggtänderna, samt de stora tuggtänderna (blandar alltid ihop molarer och allt vad de heter så jag kallar dem huggisar och tuggisar) eftersom de lätt drabbas av tandsten (speciellt kanske den längst in som är svår att se på vissa hundar) och är väldigt jobbiga att behandla om något händer dem. De utgör en viktig del i käkens stabilitet så man vill helst inte behöva dra bort dem, och dessutom använder ju hundarna dem mycket. Min kära Gakkon som inte längre finns med oss lyckades ju bryta dessa tänder på båda sidorna med något års mellanrum. Den första rotfylldes med mycket bra resultat. Den andra fick vara ”som den var” då hon inte verkade ha problem av den och vi inte hade veterinärer i närheten som kunde tekniken just då.

Nåja, alla tänder såg fina ut och allt var roligt och trevligt…tills jag öppnade Kaelas mun. Jag skymtade nåt svartgrått underligt på vänster sida och hoppades först att jag sett fel. Sen öppnade jag munnen igen och fick titta en lång stund innan jag förstod vad vi faktiskt tittade på. Tanden verkar ha splittrats i vertikal riktning nästan, dvs. en stor bit har flisats loss och skadan räcker från tandens topp till innanför tandköttet… =/ Med tanke på beläggningen så har den nog funnits där ett tag. Jag tittar på tänderna mer ingående ett par gånger om året och jag minns inte säkert när det senast hände. Jag har dock inga minnen av att hon verkar öm eller ovillig att använda tanden, så jag hoppas att hon inte haft speciellt mycket besvär av den.

Frågan är förstås vad som ska hända med den. Hoppas att de har någon bra tandspecialist här i krokarna nu som kan föreslå en bra behandling. Så här ser den ut, även om bilden är lite dålig eftersom det var svårt att fota in i en mörk hundmun och lysa rätt med pannlampan.