Slädbesök och tantlösningar

Igår kväll hade vi besök av två personer på släden, en av dem ändå från Holland! Denna vinter fortsätter går i internationella banor då hundarna nu haft besök av en amerkan, en engelsman, en holländare och en tjej från Japan, och hon och hennes sambo bodde ju dessutom i Paris. Vi körde tvåmilaturen och hundarna fick kämpa lite i backarna men höll annars rätt bra tempo och såg ut att trivas när de fick spana in hemmaspåren igen efter semestern. Duktiga älskade små vännerna!

Det är alltid lika trevligt att ha sällskap av glada och intresserade människor och få berätta om dessa fantastiska små djur och alla deras egenskaper och egenheter. Hela gänget förutom Mintu och Kaela fick gå i Nomeselarna idag för att klara vikten bättre och de verkade trivas med omväxlingen. Spåren var hårda och fina och vi lyckades rätt bra med att manövrera släden, trots att det är betydligt svårare när man har vikt i släden och står två där bak.

Efteråt blev det förstås kramstund och på bilden här nere sitter två upplärda mushers och selar av hundarna och kramas.  Riktigt mysigt tycker förstås hundarna också. De älskar att få besök av folk som vill gosa med dem. Det känns fint att kunna dela med sig av såna här upplevelser till de som vill.

Vi har även lite annat roligt att se fram emot. Till helgen får vi besök av kompisar som vill köra släde både lördag och söndag, och så väntar Giela och jag på ett paket! Det vanliga flexikopplet är ju 8 m och det innebär att Giela springer i bredd med ledarhundarna om hon springer bredvid släden och sitter fast i det. Nu när skaren blir allt hårdare så vågar jag inte ha henne lös som tidigare, av respekt för vilda djur mm. Efter lite hjälp av folk på ett Facebook-forum hittade vi detta:

http://www.zooplus.se/shop/hund/hundkoppel_hundhalsband/flexi_hundkoppel/large/316752

Äntligen ett nog långt flexikoppel så att tant kan sitta fast och ändå springa framför de andra på ett säkert sätt. Så,  nu väntar vi bara på att paketet ska komma till vår postlåda…=) En annan tantnyhet (förutom att hon nu är i stort sett naken och inte har någon underull alls utan ser ut som en liten smal råtta) är att Lars hittade ett bra sätt att hantera hennes rädsla för halkiga golv. Giela har aldrig tidigare brytt sig om underlag, men nu när kroppen börjar bli gammal så är hon känsligare och våra klickgolv kan vara rätt hala. Jag gissar att det började med att hon halkade en gång och sen har hon spänt sig mer och mer, och när man spänner sig blir ju de golven bara ännu mer halkiga.

Ibland när det är dags för kvällskiss så står Giela kvar i sin säng och gnäller och gnäller för hon vill inte riktigt ge sig ut på det hala. Såna gånger önskar man ju innerligt att hon hade kunnat förstå allt man säger, så att man kunde förklara att det inte är halkigt om hon inte spänner sig, men så fungerar det ju inte. Lars kom då på den enkla men briljanta idéen att lägga ett litet godisspår ut mot ytterdörren och vips promenerar tant avslappnad och glatt och äter godisarna på väg mot dörren. Förhoppningsvis kan vi jobba vidare med detta så att hon kan känna sig helt trygg på golven igen. Nu reagerar hon ibland men inte alltid. Som tur är så har hon ju ingen övervikt så lite extra godis några gånger om dagen gör ingen skada. När tant är glad är vi också glada. =)