Sorg

Nästa torsdag hämtar vi hem Jackis aska, så hon får komma hem för sista gången. Den värsta, förlamande och tärande sorgen, lade sig ganska snabbt. Vi hann ju förbereda oss ett tag och många tårar föll redan då. Jag har faktiskt gråtit för denna lilla hund, vid blotta tanken på att hon en dag skulle lämna mig, i minst 10 år. Jag hade trott att allt skulle rämna den dag det hände, men på något sätt överlever man faktiskt. Jag försökte tänka på hur tuff och optimistisk hon alltid varit och försökte vara likadan själv. Hon fick ett långt och bra liv och allt som gick att göra gjordes. Hennes liv slutade bara några timmar efter att det tappat sin värdighet, helst hade man ju önskat att det hunnit sluta föra dess, men tiden var inte med oss helt enkelt. Det var dags för henne att lämna oss. När hon väl gick bort hade sorgearbetet redan pågått i flera veckor, och det att vi tog med henne hem över natten, gjorde nog också mycket för att bearbeta vad som hänt. Vi saknar henne massvis men kan nu glädja oss åt alla fina minnen hon gett oss och alla skratta och roliga episoder. Det går upp och ner, till och från.

Lilla Silva växer så det knakar och hon är ett riktigt litet charmtroll. Fortfarande väldigt lugn och klok för det mesta. Favoritbuset är att stjäla husses kalsonger från sovrummet och sen springa med dem genom hela huset. Hon är väldigt lättlärd (dvs. ser snabbt samband) men lite envis och måste prova varje dag om det inte går att ha tassarna på matbordet när husse/matte äter. En perfekt kombination av egenskaper med andra ord! Hon har lärt sig ett första tricks och håller på att upptäcka världen för fullt. Det mesta tar hon med samma coola lugn som vanligt, men vissa saker var lite otäcka, t.ex. hästarna som går i en hagen en bit från huset – huga! Idag ska vi åka en snabbsväng in på stan bara för att promenera lite bland folk och bilar. Tror att Gakkon ska få följa med som stöd, tänk det hade jag nog inte trott för 3 år sen, att jag en dag skulle ta med Gakkon in till stan som förebild för en liten valp! *s* Hon var ju ett monster som stressade upp sig totalt av att gå i centrum på den tiden! Jäkla sommar vi har dessutom, allt regnet får ju gräsmattan att växa som besatt… kan inte första frostnatten komma snart?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s