Jacki till vetten igen

Efter en tumult tid verkar nu allt lösa sig till det bästa! Förra veckan blev Jacki akut sämre och började gå i cirklar, och vi trodde att det kommit en hjärnblödning till. Veterinären lät inte alls hoppfull och vi bokade en tid för avlivning några dagar senare för att hinna ta farväl. Hon sa dock att det fanns en liten chans att det berodde på en inflammation i mellanörat eller nåt sånt, men att det inte var troligt eftersom blodproven inte visade någonting fel. Vi fick i alla fall ett recept för kortison + anti-inflammatoriskt skulle i så fall hjälpa på bara några dagar och den chansen ville vi ge henne. Dagen efter var Jacki pigg som en lärka, och vi kunde knappt tro våra ögon! Nyss hade ju allt hopp varit ute, ingen av oss hade trott att medicinen skulle hjälpa även om man förstås hoppades. Så nu har vi en pigg och glad terrierpensionär här igen, piggare än hon varit på några veckor och igår började hon till och med busa med Rossi! Hur länge, det vet man aldrig, men Jacki har ju redan bevisar flera gånger om att hon verkar ha minst 90 liv och jag skulle inte blir förvånad om hon tänker stanna rätt länge till för att trotsa alla odds. Det visar sig, och just nu tar vi varje dag som en gåva. Annars händer inte så mycket speciellt annat än jobb, trädgårdsarbete, hundträning och så funderar jag på att skaffa en RC-bil och börja köra med sambon, de är riktigt roliga de små rackarna!